i know it's over.

vaknade precis efter x antal timmar av sovande i soffan. känner mig helt borta i huvudet och obehaget finns fortfarande kvar i kroppen men nu orkar jag inte hålla det inom mig längre utan tar tillvara på min trötthet och försöker grina bort det hela istället. jag är väldigt bra på att gråta bort dåliga känslor och det tänker jag göra ikväll. bye.


update: när jag var mindre och började skrika och gråta vet jag att mina föräldrar sa "du är så trött nu" eller liknande och det var det sista jag ville höra.. nu förstår jag precis. jag och trötthet kan vara en ganska dålig kombo.