everyone i know goes away in the end.

denna dagen har varit ett helvete. tillåter mig dock att må såhär just nu för något annat vore enbart att ljuga för mig själv.. vilket jag är ganska bra på, att föra mig själv bakom ljuset för att sedan må ännu sämre när verkligheten bubblar upp. kanske är det så att jag ser allt i svart och vitt, att jag antingen måste må riktigt dåligt eller riktigt bra och att det där mittemellan aldrig duger. kanske är det dags för mig att försöka nöja mig med att må okej och att välkomna lyckan när den väl vill komma in i mitt liv, men visst är allt så mycket enklare i teorin.