lucky seven.

ibland kan jag inte sova, ibland vill jag bara sitta uppe och lyssna till en stad som sover för att lättare höra mina egna tankar. det har varit mycket aktivitet i huvudet den senaste tiden. året började kanske inte så himla bra och efter en längre svacka som började i februari och lite känslomässig berg&dalbana därefter så har jag börjat komma på rätt spår igen. känns bra, men ändå skrämmande då jag ofta vet att jag faller tillbaka ner i djupet förr eller senare. igen och igen. jag säger allt som oftast att jag är van. jag är van att ha dåliga dagar, van med mardrömsperioder, van vid insomnia, van att stå ensam kvar och skrika. det är inte okej. jag vill inte vara van och låta saker bryta ner mig bit för bit för att sen stå på benen igen och invänta nästa motgång. nej, jag vill komma någonstans, bort från den där röran. just nu mår jag ju bra, med en majoritet av bra tankar i huvudet och pirr i magen. men det är ju just det där, att känna sig stabil och stark i ren allmänhet. efter en jobbig och rent av tragisk tonår så är det nu något jag kräver. jag vet att jag kan bli stark, och förbli det, måste bara reda ut lite saker i huvudet och börjar redan nu över en cig i all ensamhet på balkongen.

translation: no, i won't translate this for you. not today. but to sum in some few words... i need to get stronger and get out of this life long mess.