where did i go wrong?

jag börjar känna igen mönstret. skammen, nervositeten och inte minst ångesten. jag vill inte hamna där igen. jag vill känna mig stark... vaknade igår och ville bara somna om. var ett tag sedan jag kände så, men åh jag börjar bli lite för van att ha det sådär. kanske är det så att jag behöver mina deppiga dagar för att kunna uppskatta de dagar som är bra, jag vet inte.

translation: i recognize the pattern. the shame, the nervousness and the anxiety. i don't want to fall into pieces, i don't want to fall apart. i just want to feel a strength inside. woke up yesterday morning and everything felt wrong. it's been a while since i felt that way but well, i'm pretty used to it. i might need those days to appreciate the ones which becomes great, i dunno.