jag börjar bli trött på att må dåligt, riktigt förbannat trött. minns att det var då jag gick på högstadiet som allt började bli kaos (åren innan dess har jag förträngt av diverse olika anledningar, så egentligen började allt mycket tidigare) och det har förföljt mig sedan dess. självklart har jag haft bra perioder, riktigt långa sådana, när jag mått riktigt bra och känt mig genuint glad men det jag minns mest av de sju senaste åren är hur dåligt jag mått. vissa stunder har jag velat och även försökt få ett slut på alltihop men jag fick hjälp att komma tillbaka till en vardag och kraft att orka umgås med människor igen. även om jag idag mår aningen bättre än vad jag gjorde för några år sedan så är varje dag fortfarande en kamp för mig att orka, för just nu är jag riktigt trött på att må dåligt.
2 kommentarer:
du är stark, raraste jannike!
listen, know that we don't know each other, but i really recognise what you're going thru... have you considered seeing someone about it? i know there's stigma about depression and anxiety etc but it's all bullshit- anything that helps is worth doing. i got pretty bad a year or two after i first moved to sweden- like, hardly leaving the apartment, constant panic attack bad. but it does get better. hang in there :)
Skicka en kommentar