spring forward.

gårdagen var en av de bästa på så väldigt lång tid. vaknade, snoozade en timme och gjorde mig sedan klar för färd mot linné. tatueringen gick sjukt smärtfritt och jag är sååå sjukt nöjd. finaste susse kom till studion och sen när jag fått armen inplastad så gick vi och käkade på mi noodlebar. efter det blev det besök i diverse butiker. sjukt fint. sen tog jag vagnen hem som också den var fin, färden alltså, och kollade senare på top model med mina roomies. brabra!

idag har det varit promenad i linné med ett gäng från skolan, sushi med elise och micke och sedan besök på världskulturmuseet. därefter åkte jag till min gamla lägenhet, sen ner på stan för att fika med f och nu är jag tillbaka i mitt gamla boende. ska hänga här i kväll och kolla på tv och spela guitar hero, kanske. s'long.

one piece at a time.

åh, en fin dag med lång sovmorgon. sedan besök på röhsska museet och efter det en sväng på stan. gick förbi stadens bästa butik, sorbet . tack tack tack för den fina frysväskan som jag fått i inflyttningspresent. tusen tack!! efter det så gick jag till h&m och köpte underkläder vilket betyder att jag slipper tvätta i några dagar till. jag är så lat.

my other side.

ursäkta den dåliga uppdateringen. uppkopplingen är inte alltid på min sida.

message beneath contempt.

gårdagen var fin med först ett besök på min bror&jag då både kellys och kings head var överfullt. åt och drack öl med viktor och elina. sen drog vi till brew house för att se raised fist. konserten var bra även om ljudet var fucked up emellanåt och att stämningen aldrig kom till den där nivån jag hade hoppats på, men bra var det. sov länge länge idag och gick sedan och köpte cig och gick en promenad ner mot skolan och havet. nu är jag hemma hos f, det som i måndags fortfarande var mitt hem. ska kolla på film och dricka baileys. jag ska även beställa pizza har jag tänkt. sweet.

my life closed twice.

my life closed twice before its close -
it yet remains to see
if immortality unveil
a third event to me

so huge, so hopeless to conceive
as these that twice befell
parting is all we know of heaven
and all we need of hell

- emily dickinson

killing it.

känns så otroligt skönt att jag slipper fokusera på min engelska analys om girl, interrupted som skulle varit inlämnad som ett första utkast i tisdags. jag kan göra den nästa år istället och det känns förbannat bra. har haft på tok för mycket i huvudet för att ens kunna fokusera på mig själv det senaste. nu har jag all tid i världen att göra en korrekt analys och sedan tid och ork att lägga på annat, som att läsa ut boken om kalla kriget som jag fick hem i tisdags. sweet.

some of these times.

somnade strax efter 21 igår med kläderna på, det som endast var tänkt som en kort stunds vila. vaknade runt midnatt och orkade knappt röra mig. bytte om till lättare klädsel och somnade om kort därpå. gick upp vid 08 och var i skolan en halvtimma senare. nu är jag hemma och har inte orkat göra så mycket än så länge, har dock inga större planer på att göra något heller. ikväll blir det konsert, rättare sagt raised fist. kommer bli sjukt bra.

my darling, angel.

tänk om allt kunde vara annorlunda. för en stund önskar jag så att jag inte kände någon smärta, att allt bara försvann för en stund. grät på väg till skolan, grät på vägen hem från skolan, gråter nu. tänk om allt kunde vara annorlunda.

disease inside.

vissa personer väljer sina slut. de där sluten som jag är på tok för feg för, hoppas jag. tragiskt men förståeligt från min sida, helt och hållet.

jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

att det skulle vara så jobbigt att skriva ett brev. bokstäverna som bildar starka och längtande ord svider i mina ögon och raderna flyter ihop med blyertsstrecken. egentligen borde jag försöka spela oberörd, som att jag inte bryr mig, men jag har gjort det alldeles för länge för att sedan vakna upp i en verklighet som kväver mig. det senaste halvåret är en enda stor dimma för mig och häromdagen var jag tvungen att inse att jag måste leva i nuet och inte fortsätta tro att det är höst 2007. ja, jag tror det ibland och då är det inte pga det jävla vädret utan just för att jag inte minns något av den tiden från att allt tog slut tills idag, för jag har fortfarande inte förstått vad som hände den där kvällen i oktober. visst minns jag vissa händelser men allt är så väldigt suddigt av de senaste sex månaderna. ett halvår, av ren tomhet. om en vecka är det två år sedan vi träffades första gången, vet du det? jag minns vad jag hade på mig, vad du hade på dig. varför känns den tiden så mycket klarare i huvudet än det jag gjorde för en timma sedan?

jag har fått världens bästa vän, och jag är glad över att jag hittat någon som jag verkligen vågat vara mig själv inför, i alla lägen, någon att lita helt och fullt på. dock gör det ont att jag och du inte längre är ett vi. det gör så djävulskt ont och idag blir allt så väldigt verkligt, idag när jag flyttar ifrån dig ett halvår efter chocken. du vet att jag älskar dig, och aldrig innan har jag kunnat säga de för mig starkaste orden till någon och verkligen mena det men jag tänker skriva och säga dem om och om igen.. jag är kär i dig fredrik, och aldrig har jag varit så säker på något.

bild från 2006.