get me away from here i'm dying.

börjar mitt år med total förvirring, men kanske på ett mindre dåligt sätt. har börjat packa mina väskor och flyttar snart hem till far eller mor. en konstig känsla i hela kroppen som kan liknas vid ambivalens då det på ett sätt känns sjukt sorgligt att lämna en lägenhet jag trodde att jag hade en framtid i men samtidigt ett fint avslut då jag faktiskt kan börja gå vidare, på riktigt. borde gjort detta för längesedan innan rösterna hade hunnit komma tillbaka och innan krypen hade börjat äta upp mig inifrån.



som stuart en gång sjöng: get me away from here i'm dying.