nothing is changing.

sitter och kollar på mtvtwo som visar top 50 greatest britpop anthems. kanske är det just den genren, och den musik som inspirerat till denna, som kommit att bli grunden för hela mitt musikintresse då 90-talet var årtiondet för mig då det var dags att ta ställning till vad jag skulle lyssna och inte lyssna till. barndomsminnen väcks till liv när jag ser musikvideor med blur, primal scream, oasis, manic street preachers, radiohead, sleeper, catatonia, pulp.. för när mina klasskompisar valde att lyssna till band innehållande per gessle så valde jag det alternativa spåret vilket jag idag är sjukt glad över. inte för att "wow, jag är så jävla speciell" utan för att när jag jämför mitt musikintresse med de redan tidigare nämnda klasskompisarna så har jag ett medans de där andra, och detta vet jag med säkerhet, skulle svara något i stil med "ja, jag lyssnar på rixfm och lite allt möjligt". tråkigt i mina öron.. men alla har vi olika intressen och det accepterar jag. vet inte alls vad jag ville komma fram till med detta mer än att jag tycker om musik oerhört mycket och att mtvtwo är bra som får mig att minnas varför.